Taggar

, , , , , , , , , ,

I torsdags åkte vi med ett gäng till Sanhamn för att ha lite skoj.

 

Lite gott vin på väg dit


Väl framme så hittade vi ganska snabbt en sjysst plats mellan två andra motorbåtar. Och det fanns fortfarande en hel del platser att lägga till vid. 

Sen startade vi grillen och fyllde på rose-glasen under tiden.


Vid 22-tiden så halkar givetvis undertecknad på båten och råkar sätta hålfoten in i förtöjningsfästet på båten som lämnar ett 2cm djupt hål och 1cm brett. Eftersom den enda praktiserande läkaren på Sandhamn precis gått av sitt pass så fick vi ringa polisen. En kille som heter Karl från polisen och var grymt hjälpsam tillsammans med en samling andra som bara stod och tittade i vanliga fall. 

Galet att hela benet började att skaka som om man duschat iskallt vatten, men inte konstigt med andrenalinet som pumpade för hundra gubbar.🙂

Karl ringde SOS, fixade med transport på en lotsbåt samt en taxi som väntade. 

Vi hade en lite tokig taxichaufför som berättade en massa galna historier om djur medan han skulle visa dem på youtube i 130km/tim. Pratade i ett och var inte alltför lätt att förstå.

3 timmar efter skadan var man på SÖS akuten, inskriven 1.11 och fick snällt vänta 5tim innan man fick hjälp. Inte vad jag kalla akutservice.


Vid 3 skickade jag hem Celine som var helt slut i batteriet och själv fick man snällt vänta kvar 3 timmar till.

Jag hatar verkligen sjukhus och känner mig hjälplös, jag är inte direkt prioritet eftersom jag inte är döende. 

Det ligger en gammal skröplig dam inne i rum 31, längst korridoren ligger en ung tjej. Hela familjen verkar vara på plats och pappan hittar ett uttag till sin iPhone som han livsfarligt balanserar på laddaren men den klarar sig.

En dam i 60-årsåldern ligger två sängar ner och verkar inte alls sjuk och hon får åka hem strax. Det kommer in en man i 50-årsåldern som blivit misshandlad tillsammans med en ordningsvakt som håller koll på honom.

En sjukligt överviktig kvinna i en Svenska landslagets tröja hasar sig förbi. Hon kan inte vara mer än 45-50 men ser sliten ut i sina hängande mjukisbyxor. 

Det går förbi en massa syrror fram o tillbaka, sen är det lunch, 02:30 och de flesta försvinner. En manlig syrra lämnar med en plastpåse innehållande dagens middag eller något annat i matväg. Alla har tofflor eller birkenstock med strumpor.

En färgglad syrra med olika strumpor går förbi min säng med ett stort hål på strumpan. Korridoren känns smutsig och sliten, sängarna är omöjliga att kontrollera och det slussas folk in och ut ur rum.

En äldre man ligger och ropar upprepade gånger och efter ett tag hörs en annan patient som ber honom hålla tyst. Det är säkert 5 fotskador inne idag; jag, en kille i motorcykelställ, två unga killar där en har någon tå urled och en med ett sår på foten. Han beklagar sig och kan knappt gå, jag hör att syrran säger att han kan vara lugn för det är bara ett skavsår.

Efteråt hör man några ur personalen skratta hjärtligt åt honom. Killen i mc ställ hade tydligen hoppat efter ett gäng ungdomar från sin balkong på första vån som kastat ägg o lyckats vricka foten.

Han kunde inte ta bilen så han plockade på sig MC-ställ o tog hojen till akuten.

En kille i tidiga 20-årsåldern kommer in med mamma och har ont, förmodligen njursten och han har ont. Hon sätter in en katet och tar lite prover.

En man i 45-55årsåldern med nästan rakat huvud och en massa ärr i huvudet bla och ett stort kors i hela bakhuvudet passerar min säng några gånger likt en vålnad. Han måste vara hög som ett hus och hans reaktionsförmåga är likt en snigel som promenerar över en väg.

Det kommer in ett 99-fall med helikopter som är akut, hinner bara få en snabb skymt av snubben i sängen som styrs av en helikopter ambulans kille som hälsar på någon i personalen på väg ut.

Efter 30 mina viftande lyckas jag få tag på en syrra o frågar hur många timmar till det kan ta. Hon bryter på finska och svarar att hon inte har en aning, det är 6 före men det kan komma fler före.

En man på kryckor och ser orakad ut från rummet bredvid rum 31. Han står kvar lutandes mot väggen i 15 min innan en syrra frågar om han inte ska åka hem. De pratar om något sjuktransport kort tydligen.

En sund senare rullas jag bort till ett mellanrum med gardiner.

När läkaren väl kommer och det skulle sy så fick han varken upp sängen i rätt höjd eller hade möjlighet att sänka fotändan så jag fick rotera 180° och lägga benet på ett gäng handdukar. 

Först skulle det bli 1-2 stygn, sen klippte läkarn upp en bit och konstaterade att det  behövdes 4st totalt för att få ihop allt. 


Ingen antibiotika eller smärtstillande skrevs ut utan systern och läkaren bara lämnade rummet.

Taxin hem 06:xx var försenad men det gick väl ganska smärtfritt att hoppa in i bilen med ett par kryckor.

Att sen hoppa upp 1 trappa här hemma var nog inte det lättast utan tog en bra stund innan jag med kryckor och diverse stöd klättrat upp till vår övervåning här hemma. Hade inte känts något vidare att sova på soffan.

Kompressen blödde igenom på någon minut så det var bara att plocka av den när jag kom hem och under låg en lite plaskdamm med blod.


Som tur är så har vi två toaletter, men det är inte lätt att ta sig fram för att gå på toa. 😂 Fredagen lyckades jag utan att slå ihjäl mig ta mig ner för vår branta trappa till kök o vardagsrummet.

Dömd till soffan hela dagen, men inte så illa när media-servern är fullsmetad med filmer och serier. Tack Synology 216play.
Mindre smidigt att ta sig upp igen.

Glad midsommar.

Sov till 10:30 och lyckas att hoppa runt utan kryckor på ovanvåningen och det går att stödja sig på hälen o vinka med tårna.

Life is good!

27 grader på balkongen och C fixar, smoothie, kaffe och croissanter till oss.

Nu verkar såret ha torkat igen fint och jag kan hoppa ut på balkongen i solen.