Taggar

, , , , , , , , , ,

Ibland så undrar jag hur i h-lvete min hjärna fungerar.

Tidigare i veckan så låg jag och kilade på en film i sängen. Gnuggade lite på öronsnibbarna några gånger, funderade lite och upprepade detta beteende ett par gånger.

Plötsligt så upptäcker jag att mitt örhänge, ett ”Apple” som jag haft i 5 år saknades.

Så jag flyger upp ur sängen, rusar in i badrummet för att scanna platsen där det läggs varje natt…ingenting.

Ner till nedervåningen för att skumma igenom jacka, byxor, halsduk, mössa, fickor och mer fickor, golvet, hallmattan, soffan… men ingenting, tomt, nada, niente, nothing.

Så jag går upp och letar igenom ovanvåningen, depressionen över att förlora något sköljer över mig, jag som aldrig blir av med något, samtidigt som hjärnan börjar planerar att göra ett nytt örhänge.

Sekunderna senare så minns jag att tidigt imorse så hörde jag ett ljud som jag inte hört förut, som en knapp som faller igenom flera metallgaller och träffar ett av dem påväg ner.

Så jag rusar till badrummet för att se om jag verkligen minns rätt och tro det eller ej, örhänget hade ramlat ner två våningar från sin plats i hyllan. Helt sjukt! FREAK!

Att man kan minnas ett ljud 10tim senare. Déjà vu nån?