Taggar

, , , , , , , , , , , , ,

På lunchen tänkte jag att jag skulle plocka upp några burkar honung som en av mina kusiner odlar. Så jag kilade ner på Kungsholmen och plockade upp dem och på väg tillbaka letade jag efter någonstans att luncha.

Emmies, en liten salladsbar i slutet av Hantverkargatan vid Fridhemsplan blev vinnaren. Det fick bli en hälsotallrik efter någon minuts fundering. Killen kommer ut med en fräsch tallrik med lite smått och gott, dock ingen direkt jätte tallrik, och dessutom 89:- var i maffigaste laget för den lilla salladen med 3 bitar kyckling.

Nåja, den var väldigt god och utanför satt 3 personer och tog en latte-fika.
*Kaffet ser ganska sjysst ut tänkte jag för mig själv medan jag mumsar i mig salladen. Han skulle gott ha kunnat bjuda på en latte, då hade priset för lunchen varit mer rimlig, tänker jag.*

Nu lämnar de tre gästerna borden där ute.

Ägaren går förbi på väg ut för att plocka in disken och frågar om det var gott och jag svarar ärligt att det var väldigt gott.

*Men du kunde ha bjudit på en latte så klart, säger jag till mig själv igen*

5 min senare så struttar jag bort till kassan för att betala och ägaren bakom disken frågar igen snällt om det smakade bra.

-Ja, det var gott upprepar jag.
-Det ingår vanligt kaffe som du kan ta med dig om du vill, säger han.
-Tack, men min mage gillar inte vanligt kaffe erkänner jag.
-Får jag bjuda på en liten latte då, frågar kille?
-Ehh, jaaaaa absolut svarar jag försiktigt och lite smått chockad och undrar om han kunde läsa mina tankar.

Så jag lämnar Emmies med en välförtjänt kaffe-på-stan i höger hand.

Helt sjukt, vad tusan var det som hände var det första jag tänkte när jag lämnat salladsbaren. Spookey!!!

20130902-141221.jpg

20130902-141228.jpg